First aid please?

På färden in mot staden
på färden tillbaka
för varje station,
ett steg närmre stan
ett steg närmre mitt hem
ett steg närmre det hem jag så ivrigt längtar efter att få komma ifrån
längtar tills jag slipper området, personerna.
Jag längtar mig bort
Bort från Täby
Bort från Stockholm
Längtar mig bort till Göteborgs hamn,
längtar till promenaderna längs kajen
längs de stenklädda gatorna

Mina tankar fortsätter skena iväg,
Det stannar inte upp fören jag bland musik hör någon mumla 
"Nästa stopp, Stockholm Central"
Alla stressar, reser sig upp, och börjar trängas för att komma av 
komma av så fort som möjligt
alla har så bråttom in till stan, 
ut på gatorna,
in i affärerna
till caféerna

Inte jag,
Jag plockar långsamt och omsorgsfullt ner min bok,
sätter på mig jackan,
mössan, handskarna och halsduken.
Jag reser mig för att kliva av då jag möts av en liten tant med stort bagage
jag aktar mig och ler vänligt
och hon kollar upp lite smått förvånad och ler sitt halvt tandlösa leende tillbaka

Jag känner mig lat så jag tar rulltrappan upp
upp från vimlet på stationen 
upp till kaoset på gatan

Jag tar kungsgatan ned mot stureplan
Inte för att synas
Inte för att se
Bara för att få försvinna i vimlet en stund
Få vara för mig själv
Ta en kaffe, slå mig ner i en bekväm soffa
Bara filosofera, lyssna på musik
bara få tänka klart, och låta mig uppslukas av min bok
få försvinna från omvärlden en stund 
få försvinna, och bara vara

Försvinna från all stress
alla krav
allt folk
och all hets
Få försvinna från all press

Bara försvinna ett tag, en minut, en sekund
Bara försvinna för en stund...

Kommentarer
Postat av: Garaget

"Jag känner mig lat så jag tar rulltrappan upp

upp från vimlet på stationen

upp till kaoset på gatan"



och



"Jag reser mig för att kliva av då jag möts av en liten tant med stort bagage

jag aktar mig och ler vänligt

och hon kollar upp lite smått förvånad och ler sitt halvt tandlösa leende tillbaka"



Känns som storstad. Stressade människor som blir förvånade om man låter de gå före..

Jag älskar också att försvinna i vimlet ett tag. Bara gå med musik i öronen och vara själv.

Kram på dig Limmon (:

2008-11-23 @ 15:58:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0