Módin

Jag har en familj som älskar mig
tror jag i alla fall...
Jag har några få riktigt nära vänner som jag verkligen kan lita på.

Däremot alla som snackar skit bakom ens rygg och sen när man träffar dom så låtsas de som ingenting

Jag känner att det bara blir färre och färre jag kan lita på
de som jag trodde jag kunde lita på,
kan jag knappt berätta för hur jag mår längre

Jag är så sjukt trött på att bo hemma,
känns inte ens som hemma längre
känns bara som det är ett rum,
ett rum i ett hus som min familj bor i
känns inte som jag passar in
känns som jag inte passar in alls längre

Jag vill bara flytta härifrån
bort från de här huset
bort från allt folk i Täby
Bort från Stockholm

Jag har funderat på att hoppa av gymnasiet
ta något jobb
flytta härifrån
långt bort härifrån
bort, utan att berätta för någon vart jag flyttar
Bara få försvinna och börja om på nytt

Känner mig i varje fall inte som hemma här längre
så fort jag kommer hem längtar jag mig bort
spelar ingen roll vart

Jag går på promenader
långa promenader om  nätterna
flera timmar i streck
bara går, går och går
utan mål, utan eftertanke
lyssnar på musik, funderar, känner efter

Täby kväver mig
vet inte hur länge jag orkar leva med händerna som långsamt pressar samman min strupe
och trycker hårdare och hårdare medan jag kippar efter andan

Vet inte hur länge jag kommer orka fortsätta ha det så här...
vet verkligen inte...